Bipolär sjukdom

Denna sida har blivit läst 12 564 gånger

Jag minns vad jag tror var min första egentliga depression, den kom mycket tidigt... Hur gammal jag var minns jag inte, men lusten att gå ut och leka försvann, likaså min matlust och lusten för något överhuvudtaget. Men det gick över på ett par veckor, och plötsligt var allting i "normalläge" igen. Och så fortsatte det, i normalläge... länge och väl. När jag var i tonåren tog depressionen tag om mig igen, allting rann ur mina händer och försvann.

Sedan vände allting - ett halvår senare så steg mina betyg och jag var social, jag levde livet. Hade lust att leva det, men varför var det så? Hur kunde det på ett halvår bli så drastiskt mycket bättre att mina vänner tyckte att jag var en helt annan person?
Svaret har jag nu fått, idag 6 år senare är jag diagnoserad med bipolär sjukdom, att ha bipolär sjukdom betyder att jag växlar mellan två extrema stämningslägen (mani/hypomani och depression), och har jag tur landar jag på normalläget ibland...

Fakta

Vad är bipolär sjukdom¹?
Alla människor har humörsvängningar, hur vi känner oss är oftast en reaktion på något som hänt eller på våran omgivning. Många av oss kan kontrollera och styra sina känslor... Men den delen av befolkningen, 3-4%², som lider av bipolär sjukdom har mycket kraftiga svängningar i humöret. Som namnet antyder (bi pol = två poler) har den som lider av bipolär sjukdom episoder med extrema humörsvängningar. Det ena läget är en mani/hypomani som är ett förhöjt läge och det andra är en depression, då man blir nedstämd i långa perioder.

Den som har bipolär sjukdom pendlar mellan dessa två lägen och tillbaka igen, med friska perioder emellanåt. Episoderna kan vara olika länge för olika människor, alltifrån dagar, veckor eller månader till, i vissa fall, flera år. Sjukdomen debuterar normalt mellan tonåren och början av tjugoårsåldern. Bipolär sjukdom är kronisk och omkring 90% av patienterna har flera episoder under en längre period, medelvärdet ligger på nio episoder (mani/hypomani) under en livstid, där ungefär 25% av de första episoderna uppträder före 20 års ålder.

Trots att sjukdomen debuterar tidigt tar det i genomsnitt åtta år från diagnostisering till påbörjad behandling, det är vanligt att bipolär sjukdom felbehandlas och till och med feldiagnostiseras³. Två tredjedelar av de personer med bipolär sjukdom får inte en lämplig behandling.

Felbehandling kan leda till att en person med bipolär sjukdom, som befinner sig i ett depressivt tillstånd, kan försöka att ta sitt liv. Dödstalet vid obehandlad bipolär sjukdom är högre än för de flesta typer av hjärtsjukdomar och vissa cancerformer. Självmordsrisken är hög och omkring 15 - 20% av alla personer som är obehandlade eller felbehandlade kan komma att försöka ta sitt liv. Självmordsrisken ökar litet om personen med bipolär även har schizoaffektiv sjukdom, läs mer om schizoaffektiv sjukdom här.

Orsakerna till bipolär sjukdom är inte helt klarlagda, man vet däremot med säkerhet att sjukdomen inte beror på upplevelser i barndomen, dåligt föräldraskap eller personliga svagheter - istället har den biologiska eller genetiska orsaker⁴, hormonella faktorer kan också ligga bakom. Till exempel så är Cyklotymi vanligare bland kvinnor.

Nästan två tredjedelar av dem som drabbas har bipolär sjukdom i släkten. Om en förälder har sjukdomen är risken att dennes barn ärver den 5%, alltså inte så hög. Men siffran stiger ju fler i familjen som bär på anlagen och når ända upp till 30% om båda föräldrarna är sjuka.

Olika typer och dess tillstånd

Inom bipolär sjukdom brukar man tala om olika typer el. grader. Det finns sex olika grader (enligt Akiskal) som alla har olika kriterier och symtom.

Bipolär I En eller flera maniska eller blandade episoder och eventuellt en eller flera depressiva episoder. Motsvarar i stort sett det gamla begreppet bipolär sjukdom.

Bipolär II Minst en hypoman episod minst fyra dagar och minst en depressiv episod. Detta tillstånd är fem gånger vanligare än bipolär I.

Bipolär II½ Depression och cyklotymi. Konstant irritabilitet i grundstämningen med kortvariga depressiva eller hypomana faser och djupa depressioner.

Bipolär III Svåra depressiva episoder, depressiv grundstämning (dystymi). Omslag (switch) till hypomani av antidepressiva läkemedel.

Bipolär IV Hypertymt temperament utan bifasiska svängningar, men återkommande djupa depressioner.

Blandtillstånd (mixed states) Samtidiga maniska och depressiva symtom. Vanföreställningar, hallucinationer, motorisk under- eller överaktivitet samt svår ångest.

Inom alla dessa grader av bipolär sjukdom finns det tre stycken spektrum (oavsett DSM-IV el. Akiskal): depression, mani och hypomani. Dessa är de tre stämningslägen som en person med bipolär sjukdom upplever, alla upplever dem inte på samma sätt eller i samma kombination, men för att man lättare ska kunna identifiera, och även diagnosera, bipolär sjukdom finns DSM-IV⁵. I denna bok beskrivs depression, mani och hypomani på följande sätt:

Depression

Till skillnad från hypomani och mani där man känner sig aktiv och frisk känner man sig i ett deprimerat tillstånd sorgsen, nedstämd och känner skuld. Det är inte ovanligt med ångest, sömnproblem och att inte känna intresse för något under dessa episoder. En del depressiva episoder kommer som en direkt följd av en hypomanisk episod. Samtidigt som kroppen saktar ner och bristen av sömn och mat gör sig påmind, står det plötsligt klart vad man gjort och sagt under hypomanin. Skuldkänslorna kommer snabbt och sedan har depressionen slagit sina klor om en.

Symtom - Depression
1. Nedstämdhet
2. Minskad förmåga att känna glädje eller intresse
3. Minskad eller ökad aptit, viktnedgång eller viktuppgång
4. Sömnsvårigheter eller ökad sömn
5. Rastlöshet eller synlig långsamhet eller tröghet
6. Trötthet eller nedsatt energi
7. Känslor av värdelöshet, skuldkänslor
8. Koncentrationssvårigheter
9. Tankar på döden, självmordstankar, självmordsplaner

Mani

Manin är depressionens totala motsats, i ett maniskt tillstånd är livet fullt av mening och det ska levas intensivt! Individen har mycket överskottsenergi, kan ge sig in i stora projekt och känner sig inspirerad och engagerad. Utifrån sett ses den maniske som orealistisk, oresonlig och ibland otrevlig. De maniska är ofta påträngande och bemöter kritik med vredesutbrott och ilska. Mani kan vara gränslandet till psykoser och kan orsaka hallucinationer.

Symtom - Mani
1. Förhöjd självkänsla eller grandiositet (överdriven tro på egna kunskaper och färdigheter, och egen betydelse och makt)
2. Minskat sömnbehov
3. Ökad pratsamhet eller svårighet att hålla tyst
4. Tankeflykt eller upplevelse av tankerusning
5. Lättdistraherad (uppmärksamheten dras lätt till ovidkommande stimuli)
6. Ökad målinriktad aktivitet eller psykomotorisk agitation
7. Ger sig in i lustbetonade aktiviteter som tenderar att leda till obehagliga konsekvenser (t.ex. köpgalenskap, omdömeslösa investeringsplaner, sexuella felsteg)

Hypomani

Hypomani är ett "lättare" tillstånd jämfört med maniska episoder. Hypomani är ett "lurigt" tillstånd i sig, då man kan känna sig bättre, starkare och framför allt friskare, lite av en "störst, bäst, vackrast"-mentalitet. Känslan är oerhört förförisk, euforisk tillochmed, man blir driftig och aktiv och kan genomföra många saker på samma gång (detta medför att man lätt kan bränna ut sig under en hypomanisk episod).

Perioden kännetecknas av samma symtom som vid manisk episod, dvs. individens sinnesstämning är förhöjd, expansiv eller irritabel och minst tre av de sju symtomen i listan för maniska symtom ska finnas med:

Symtom - Hypomani
1. Perioden ska ha en längd på minst fyra dagar
2. Perioden ska medföra en tydlig förändring av patientens normala sätt att fungera
3. Perioden får däremot inte vara så allvarlig att den orsakar påtaglig funktionsförsämring socialt eller i yrkeslivet
DSM-IV påpekar: "Förändringen i sättet att fungera kan för vissa innebära ökad effektivitet, prestationsförmåga eller kreativitet. Men för andra kan hypomani orsaka en viss social och yrkesmässig funktionsnedsättning"
4. Perioden får inte vara så allvarlig att den motiverar sjukhusvård
5. Psykotiska symtom får inte finnas

Behandling

Bipolär sjukdom kan inte botas, men kan däremot behandlas på en mängd olika sätt för att kontrollera episoderna och undvika återfall. Hur behandlingen ser ut är olika från person till person, när det kommer till mediciner måste alla prova sig fram till rätt "cocktail". Många bipolära kan leva ett normalt liv om de bara får bra behandling, första steget dock är att acceptera diagnosen. Då det är en livslång sjukdom... Nästan alltid krävs det en kombination av medicinering och psykoterapi. Förutom medicinering och psykoterapi finns också ECT⁶ som ett alternativ, ECT används som ett sista alternativ då medicinering inte hjälper tillräckligt.

Den mest kända behandlingen, och medicinen, är nog Litium (Lithionit, litiumsulfat, Li⁺). Litium stabiliserar stämningsläget så att manier och depressioner förebyggs⁷, det kan även användas för att förstärka effekten hos antidepressiva läkemedel. Litium är livslinan för många bipolära, men det har en baksida - biverkningarna. Om man tar litium, oftast tar man en tablett på morgonen och en på kvällen, behöver man var tredje månad kontrollera sitt litiumvärde genom ett blodprov. För låg dos av litium ger ingen effekt medans för hög dos kan orsaka litiumförgiftning. Man kan behöva ta litium i upp till två år för att det skall ge full effekt - litium har bara effekt då behandlingen pågår. Slutar man med medicineringen kan man alltså få återfall, i vissa fall kan ens tolerans mot litium höjas så att vid samma dos som vid tidigare behandling får man inte samma effekt, om så är fallet behöver dosen av litium höjas.

Tips

På bipolär forumet finns det två hela forumdelar ägnade åt tips. Den ena delen koncentrerar sig på tips för att bli frisk medans den andra delen fokuserar sig mer på läs- och sevärdheter som har med bipolär sjukdom att göra. En dokumentär som jag snubblade över på SVT 1 för ett par månader sedan är fortfarande mitt eget bästa tips, den är informativ och väldigt bra om man precis börjat "forska" lite i vad bipolär sjukdom är.


Övrigt
Det jag själv märkt kan hjälpa, eller åtminstone är otroligt intressant, är alla dessa humörkurvor och dagböcker jag har vid det här laget. De första humörkurvorna jag fick var väldigt krångliga, tog upp ett helt A4 och skalan var från 1 - 15 (både plus och minus). Dessa humörkurvor använder jag nu, och de är helt klart bättre än dess föregångare, jag tycker om att man kan fylla i saker som minne, ångest och medicin. De egna fälten använder jag till att skriva ner hur många timmar sömn jag får per natt.

Länkar
Föreningen Balans » Förening för anhöriga och drabbade av psykiska sjukdomar
Bipolärt forum » Forum för personer med bipolär sjukdom
Korallhavet » Forum för anhöriga och patienter drabbade av depression
Psykfamiljen » Forum för anhöriga till de som lider av psykiska sjukdomar
What is Bipolar Doisorder? » Serie på YouTube i 5 delar
It's a brain thing: Bipolar Disorder » Serie på YouTube i 6 delar
Janssen-Cilag » Bipoläroboken

Tror du att du kan vara bipolär?

På Internet finns det hundratals sidor om bipolär sjukdom, dess symtom och olika grader. Om du tror att du kan vara bipolär så kan Internet vara en bra utgångspunkt (känna igen sig i symtom och berättelser), men Internet kan inte, och ska inte på något sätt vara ett substitut för möten med utbildad läkare eller liknande. MDQ⁸ är en självskattningsskala som används för att "mäta" förekomsten av bipolaritet, denna självskattningsskala kan vara ett bra underlag i en diskussion med en läkare.

Du kan göra MDQ testet här!

Att leva med bipolär sjukdom

Bipolär sjukdom är som sagt en svår sjukdom, men den går att leva med, att kontrollera med behandling och mediciner. De allra flesta som har bipolär sjukdom lever ett vanligt liv, nyckeln är en bra och rätt behandling och även en sund livsstil uppbyggd på rutiner kan hjälpa och framför allt mildra depressionerna och manierna. Det är ingen dans på rosor, och att vänja sig vid alla rutiner kan vara svårt.

Ändrad livsstil rekommenderas eftersom många av ens vanor som man har får man under de maniska eller depressiva episoder man går igenom, de är inte bara ett resultat av sjukdomen utan bidrar också till att förvärra eller utlösa symtomen. Vissa förändringar är lättare att genomföra, vissa kräver lite mer hjälp. Några exempel på förändringar är:

1. Sluta använda alkohol eller narkotika
2. Äta en sund och väl sammansatt kost
3. Motionera regelbundet
4. Införa dagliga rutiner
5. Etablera regelbundna sömnvanor
6. Undvika stress
7. Ta medicinen precis som läkaren ordinerat – även vid förbättring
8. Vara noga med regelbundna återbesök hos eventuell behandlare

Med dessa tips, rätt behandling och självfallet stöd från nära och kära är det helt möjligt att kontrollera sjukdomen, och i sin tur lära sig att leva med den.

Bipolär sjukdom, ur mina ögon och känslor

Hur allting började
Min första depression hade jag när jag var mycket ung, 6 - 7 år, i dag minns jag väldigt lite från min barndom och tillochmed från mina tonår, så det är svårt att beskriva något förutom de diffusa känslorna som minnena från den tiden drar upp. Även i tonåren, 15 - 16 år, upplevde jag en depression men denna var mycket djupare och svårare att "skaka av sig".

Det som efterföljde depressionen är vad jag nu fått hjälp med att identifiera som en hypomanisk episod, med allt jag vet idag var detta det första solklara tecknet på att jag hade bipolär sjukdom (även om de återkommande depressionerna också är ett tecken), jag hade aldrig tänkt på mina depressioner (återkommande från barnsben och upp i åldrarna) som något mer än depressioner - förrän jag fick min diagnos, 6 år efter min första hypomaniska episod.

Vägen till diagnos

Kapitel I » Haparanda
Som jag nämnde i det förra stycket hade jag aldrig tänkt på mina depressioner som något annat än depressioner. För mig, för 6 år sedan, hängde de inte ihop i en större sjukdomsbild - och när jag väl blev hypomanisk första gången hoppades jag på att det aldrig skulle ta slut... Så här ville jag ju alltid må! Min första kontakt med psykiatrin kom under depressionen som var innan min hypomaniska episod, via kuratorn på skolan fick jag veta vart jag skulle vända mig, där kom också min första kontakt med mediciner även kallat psykofarmaka.

Jag blev medicinerad för mina depressioner och tänkte aldrig på att nämna de perioder då jag mått så bra att andra höjt på ögonbrynen åt mig, pga. medicineringen med antidepressiva (mest troligt) hamnade jag i en ny hypomani som läkaren jag hade såg som tecken på att medicinen fungerade. Men jag föll tillbaka i depressionen igen, hårdare varje gång, efter ett tag... Och så fortsatte det, från medicin till medicin, tills jag avbröt kontakten.

Kapitel II » Göteborg
Genombrottet kom inte förrän ungefär 5 år efteråt, när jag blev inlagd för första gången på ÖS i Göteborg. December månad 2006 kommer jag sent att glömma, det var inte många nätter jag inte spenderade på psykakuten... Till slut mådde jag så dåligt att jag blev inlagd, detta var strax före jul, och i ett möte med vad jag ansåg som en bra läkare hörde jag för första gången ordet "bipolär affektiv sjukdom". För honom var det helt solklart att jag var bipolär, men ingen utredning gjordes då, inte heller började jag på någon behandling (förutom med en del SSRI och liknande för att jag skulle klara flytten och väntan på en ny kontakt) - för att jag skulle flytta till Linköping 2 veckor efteråt. Men innan flytten hann jag med två rundor på avdelning 362...

Kapitel III » Linköping
I Linköping, dit jag flyttat efter en idé jag fick under en hypomanisk episod (som min psykolog hjälpte mig att identifiera), hann jag med många besök på psykakuten på US, samt en del besök på REDA kliniken, det var även tal om att jag skulle börja i DBT! I juli då jag var remiterad till REDA kliniken igen, gav en läkare mig humörkurvor som jag skulle fylla i tills nästa besök med min ordinarie läkare. Men jag fick aldrig någon riktigt diagnos på det, eller något annat besök, och humörkurvorna? Ja, dom spelade ingen roll... Den enda diagnosen som min ord. läkare som var övertygad om att jag hade var Borderline, eller Emotionell Instabil Personlighetsstörning.

Kapitel IV » Varberg
I oktober 2007 blev jag inlagd för den tredje gången, men denna gång i Varberg på avdelning 23. Detta efter en depressiv episod som jag inte längre kunde kontrollera, och inte heller kunde mina nära och kära det. Jag spenderade 5 dagar på avdelningen, och hur mycket jag än hatade det (pga. vissa av deras regler) så var det ändå bra, jag fick hjälp, för första gången i mina år som psykfågel så fick jag hjälp. Jag diagnoserades med bipolär sjukdom, och behandling påbörjades...

Diagnosen och behandlingen
I skrivande stund är det lite över en månad sedan jag fick min diagnos, bipolär sjukdom, och under denna tid har jag läst på så mycket jag kunnat och orkat för att förstå mer och komma överens med det läkarna ser och hör. När jag var inlagd och hade fått min diagnos fick jag göra ett par självskattningsformulär, dessa var inget nytt för mig då jag fick göra en del av dem då jag var inlagd i Göteborg. T ex. så har jag gjort: PHQ-9 (Depressionsskattning), BAI (Ångestsyndrom), HCL-32 Klinisk version och en Suicidriskbedömning. Denna gång fick jag göra MDQ och MADRS-M, varav MDQ var den mest intressanta.

Behandlingen påbörjades när jag skrevs ut och började med medicinen litium samt ett par andra mediciner (i dagsläget 6st/dag), som tur är upplever jag mina mediciner helt biverkningsfria vilket gör mig positivt inställd till psykofarmaka, tyvärr verkar litium inte riktigt fungera på mina depressioner så ännu en medicin, eller två, kommer att läggas till i min cocktail. Förutom medicinering har jag en läkare och en samtalskontakt som en del av min behandling.

Hur jag lever med bipolär sjukdom

Detta stycke håller jag på att skriva om! Check back later!

Hur jag upplever bipolär sjukdom

I en hypomanisk fas är jag otroligt aktiv, jag känner mig "störst, bäst, vackrast", och jag kan allt och vet allt och värst av allt: jag känner mig frisk. Till exempel min hemsida är ett projekt jag påbörjat otaliga gånger under dessa episoder, men aldrig slutfört... För det dyker ständigt upp nya saker jag behöver ordna! Min omgivning har svårt att hänga med och tycker jag beter mig annorlunda - som en helt annan person. Jag uppvisar alla symptom på en hypomani, och dessa episoder kan vara i allt från en vecka till två.

När hypomanin sedan är över, faller jag ner i en depression - som kan vara i veckor eller månader... Och hur pass allvarlig den är vet jag aldrig förrän jag är mitt i den. Mina depressioner kännetecknas mest av bristen på sömn, aptit, livslust och intresse för allt och alla. Dessutom har jag svår ångest (ett flertal ångeststörningar finns i mina journaler), tilläggas kan att jag har (?) ett självdestruktivt beteende som kan visas i svält eller självskadebeteende. Mina depressiva episoder är fler och längre än mina hypomanier.

När bipolär först kom på tal, i december -06, blev jag häpen - det var ingenting jag hade någon koll på. Vad betyder det, vad händer, kan jag bli frisk... tusentals frågor snurrade runt i mitt huvud, och det enda min läkare sa var att han anser mig vara bipolär då jag har ett "stort spektrum med störningar". Dessutom hade jag en hypomanisk episod i bagaget. Jag började läsa mer om bipolär och blev förvånad då jag kände igen mig, och kände att en del bitar började falla på plats. Förklaringar till varför saker och ting förstörts och varför jag kände mig som jag gjorde, men jag var fortfarande diagnoslös.

Jag har hunnit träffa en hel del läkare och de flesta har diagnostiserat mig med olika saker. Kände att en hel del tid gick till spillo och dessutom hann jag med två hypomanier (som inte var orsakade av mediciner, mellan december -06 och oktober -07). När jag nu senast träffade en läkare (pga. en depressiv episod) blev jag diagnostiserad som bipolär typ II - och jag är 21 år gammal. Har förstått att jag har tur som blivit diagnostiserad så tidigt, så att jag har tid att få rätt behandling och bygga upp det som sjukdomen tidigare raserat.

Däremot har jag väldigt svårt att acceptera min diagnos, speciellt den kroniska delen... och vad som antagligen kommer bli ett liv med litium, en del av litiumgenerationen. Jag har redan hunnit vänja mig vid otaliga stämningsdagböcker och humörkurvor, något som också kommer vara en del av mitt liv framöver. Min livsstil kommer också att behöva ändras, kommer behöva införa rutiner, rutiner, rutiner...

Men trots allt som bipolär orsakat, raserat och att jag har så svårt att acceptera faktum - så fick jag valet att bota bipolariteten så skulle jag inte göra det.

Källor

GlaxoSmithKline.se » Broschyrer om bipolär sjukdom, behandling och liknande
Lilly.se » Terapiinfo
Netdoktor.se » Info om litiumbehandling
Internetmedicin.se » Symptom och typer
Wikipedia.org » Bipolärt syndrom

1. Bipolär sjukdom, även kallad bipolär affektiv sjukdom och manodepressiv [↩]
2. Internetmedicin hävdar att 1% av den vuxna befolkningen lider av bipolär sjukdom. Medan läkemedelsföretaget Astra Zeneca hävdar att ca 3-4% procent av befolkningen lider av sjukdomen. GlaxoSmithKline, ett annat läkemedelsföretag som bedriver forskning och som även skrivit en bok i ämnet bipolär sjukdom menar att att ungefär 5% » 450.000 personer i Sverige lider av en bipolär sjukdom idag [↩]
3. Bipolär sjukdom misstas ofta för t ex. ADHD, Borderline och Schizoaffektiv störning för att nämna ett par diagnoser. [↩]
4. Små förändringar i flera gener gör att vissa nervceller i hjärnan inte fungerar som de ska, och därför blir det en obalans i de kemiska substanserna som sköter kontakten mellan dessa celler. [↩]
5. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders: en handbok för psykiatrin som innehåller standarddiagnoser för psykiatriska sjukdomstillstånd. [↩]
6. Elektrokonvulsiv behandling) är en psykiatrisk behandlingsmetod där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering. [↩]
7. Enligt studier så kan litium vara "bäst" mot manier, ibland kan en medicin till behöva läggas till för att hjälpa till med depressionerna. [↩]
8. Mood Disorder Questionnaire [↩]