Klockan är nu tolv, och jag är vaken. Har sovit totalt tre timmar än så länge, jag hoppas på fler timmar. Men sambon snarkar, katterna lever om och i mitt huvud är det kaos, inga bra förutsättningar för sömn med andra ord.
Kaos? Varför kaos? Ja, det kan man fråga sig. Och vad är det som gör så ont då? Det kan man också fråga sig. Jag har inga svar, jag vet bara hur jag känner och mina känslor är i ett enda virrvarr, det går inte att räta ut något. Drar man i ett snöre/sår så drar man oavsiktligt i tio till.
I ett halvår var jag fri, ett halvår. Vissa säger att det är starkt... medan jag säger att det är patetiskt, så kort tid, det förtjänar inga hyllningar.













Kicki
allt som är bra är värt en hyllning om det så är aldrig så kort eller litet. Om man inte ”är glad för det lilla” får man aldrig något att glädjas åt.