Jag har precis kommit hem från ännu en natt på psyk, denna gång på avdelning 23. Denna avdelning har andra regler än avdelning 22 vilket är på både gott och ont. På 22an får man t ex. ha sladdarna till sin dator på rummet... Men på 23an så låses sladdarna in och det var närapå att jag inte fick ha datorn ens.
22an ser även äldre ut, lite som något från "Gökboet"... medans 23an är nyrenoverad. Iofs. om några veckor kommer 22an att flytta in i sina nya lokaler och kommer då likna 23an mer.
Jag var på psyk för att jag mådde dåligt, riktigt dåligt. Min läkare på VPM (öppenvården) skickade mig tidigare i veckan till psyk akuten för att få medicinändringar (har jag för mig att det var). Men jag stannade inte nog länge för att ändringarna skulle göras, utan jag åkte hem.
Idag när jag pratade med läkaren på avdelning 23, kommer inte ihåg vad han hette, så säger han att han kommer inte på vad för ändringar man kan göra då jag redan provat en hel del mediciner och en hel del styrkor... Det enda han gjorde var att höja Anafranil (antidepressiv) till 100mg istället för 75mg.
Han gav mig också valet att stanna eller åka hem. Så jag åkte hem och ska nu ta kontakt med öppenvården.
Men något som stör mig... om ens käraste kommer hem från sjukhuset så borde man väl bl glad och ge denne en kram när hen kommer in genom dörren. Men jag fick ingen kram... Utan han är sur på mig, och jag är så jävla less på det. Jag är så less på det så jag vet inte vad jag ska göra.













Annica
Förstår att hemkomsten kändes trist