Borderline personlighetsstörning

Undersidor till "Jenny"
101 på 1001 » Favoriter » Borderline personlighetsstörning (Sida 2) » Bipolär sjukdom
läst 2 896 gånger

Behandling

Det finns idag ingen allmängiltig behandling för borderline, vanligast förekommande är medicinering (antidepressiva läkemedel, SSRI-preparat) i kombination med psykoterapi som till exempel KBT (kognitiv beteendeterapi) eller psykodynamisk terapi.

Nyligen publicerad forskning har visat att DBT (Dialektisk beteeendeterapi) kan vara effektiv för behandling av kvinnor med borderlinestörning. DBT innebär en förändrad variant av KBT (kognitiv beteendeterapi) där huvudfokus ligger på acceptans och fokus på nuet. I USA introducerade psykologiprofessorn Martha Linehan DBT i mitten av 1990-talet. I Sverige är DBT ett relativt nytt begrepp, men i Stockholm och Malmö finns ett antal DBT-praktiserande terapeuter. En av dem är Åsa Nilsonne, psykiater, medicine doktor och legitimerad psykoterapeut som tillsammans med Anna Kåver, legitimerad psykolog och psykoterapeut, har skrivit självhjälpsböcker om DBT.

"Dialektisk beteendeterapi (DBT) är en psykoterapiform som utvecklats för kroniskt suicidala patienter med borderline personlighetsstörning. Behandlingen bygger på beteendeterapi i kombination med tekniker för acceptans som till viss del har sitt ursprung i zen-buddhistisk meditation. Hela behandlingsformen genomsyras av en strävan att balansera förändring och acceptans.

Syntesen mellan förändring och accepterande är det som ligger till grund för begreppet "dialektisk" i termen dialektisk beteendeterapi. Dialektisk beteendeterapi har i vetenskapliga studier visat goda resultat för kroniskt suicidala patienter med borderline personlighetsstörning. Med DBT har man uppnått en tydlig minskning av suicidala beteenden och missbruk, fått en ökad social funktionsnivå samt en minskad ilska. Dessutom har behandlingsformen visat sig vara kostnadseffektiv: vid utvärderingar har kostnaden för DBT visat sig vara ca 50 % av kostnaden för sedvanlig psykiatrisk behandling. Flera faktorer bidrar till de minskade kostnaderna, bland annat signifikant färre vårddygn inom psykiatrisk slutenvård, färre och mindre allvarliga självdestruktiva handlingar, färre akutbesök till kirurg/medicinakut samt lägre bortfall ur terapin.

Terapiformen utvecklades under 1980-talet till följd av att vanlig kognitiv beteendeterapi, som givit goda resultat för patienter med såväl förstämnings- som ångestsyndrom, inte ledde till några framsteg i behandlingen av kroniskt suicidala patienter med borderline personlighetsstörning.

Målet med behandlingen är att patienten ska få ett liv som är värt att leva. I DBT arbetar man enligt en strikt ordningsföljd. Först fokuserar man på livshotande beteenden som självmordförsök och annat självdestruktivt beteende. I andra hand riktar man in sig på beteenden som omöjliggör för patienten att få terapi, t ex uteblivanden, brott mot överenskommelser, svårigheter att göra hemuppgifter.

Utöver detta arbetar man även med andra beteenden som hindrar patienten från att ha en god livskvalitet. Här ingår behandling av t ex eventuella andra psykiska problem som t ex paniksyndrom och agorafobi, social fobi, ätstörningar, tvångssyndrom eller andra faktorer i som hindrar patienten från att ha ett gott liv.

I hela behandlingen gör man noggranna analyser av patientens problembeteenden och har som mål att hitta alternativa sätt att handla. Behandlingen sker dels individuellt, dels i form av färdighetsträning i grupp. I färdighetsträningen sker undervisning i fyra olika avsnitt, på områden som patienter med borderline personlighetsstörning ofta har svårigheter: att vara medvetet närvarande, att hantera relationer, att reglera känslor samt att stå ut när det är svårt. Individualterapin används till stor del till att hjälpa patienten att hantera sina dagliga kriser just genom de färdigheterna som lärts ut i färdighetsträningen.

För att ytterligare hjälpa patienten att använda sig av färdigheter i krissituationer i vardagen använder man sig även vid behov av telefonkontakt mellan terapeut och patient mellan besöken enligt vissa uppgjorda regler. I allmänhet pågår behandlingen 1-2 år, där patienten har en timme individualterapi samt 1½-2 timmar färdighetsträning i grupp per vecka. Ofta skriver man kontrakt på 6-12 månader där patient och terapeut åtar sig att arbeta så effektivt som möjligt mot de uppsatta målen och kontraktet förlängs enbart om behandlingen lett till några framsteg."

Källa: Psykiatri Centrum Karolinska Sjukhuset